En jättefin söndag åkte vi till Christinehofs slott, som ligger lång bort i östra Skåne.
På vägen stannade vi till och tittade på ett jättefint litet slott. |
Det heter Björnstorp. |
Det var grönt och jättefint runtikring. |
Det fanns en massa andra stora hus också. |
Allt var jättefint och välskött. |
Till och med kärrorna var fina. |
Sedan stannade vi till i Bjärsjölagård. |
Där finns det ett jättemysigt picknickställe, men vi hade ingen mat.... |
Bjärsjölagård var också fint. |
Man kunde se jättelångt ut över fälten. |
Man fick inte gå in, vi kunde bara kolla på utsidan. |
Här har jag trasslat till det lite.... |
Här fanns det också en massa hus runtikring. |
Och gömma sig kunde man. Kan du se mig? |
Vi hittade en konstig grej också. Hundkexautomat? |
Sedan åkte vi till Christinehof. |
Christinehof heter så för att hon som byggde |
Restaurangen var stängd, det var synd.. |
Vi gick på promenad istället. Här är stallet. |
Och här är en jättestor hundkoja. |
En lite mindre hundkoja. |
Vi hittade en sjö också. Den såg rätt farlig ut. |
Tur man är modig... |
Här är en död trollslända i vattnet. |
Sen gick vi ut i skogen. Den var ännu läskigare. |
Där fanns jättekonstiga svampar, stora som femti hundar. Minst... |
Det blev bara farligare och farligare. |
Rena vildmarken.... |
Det var skönt att komma tillbaka till |
Sedan kollade vi på stallet. Jättefint! |
Hoppas hundarna bodde lika fint. |
Här hängde hästarna sina kläder, tror jag. |
På vägen tillbaka hälsade vi på några konstiga får. |
De hade kalsonger på sig. Skumt... |