Hunden på Ven

I somras seglade vi till en ö som heter Ven. Den heter tydligen Hven också. Skumt.

 

Vi åkte båt från Landskrona.

 

På Ven finns det hundkexautomater. I
"Hundkexautomaternas historia", på sidan
236 tror jag, nämns att...vaddå struntprat?
Finns visst det en bok som heter så.
Det vet alla hundar.

 

Här är hundkexcentralen i Landskrona.

 

Här är vi ute på vattnet. Läskigt.

 

När vi åkt en liten bit kunde vi se Ven.

 

Här är en av automaterna för sjöfarande hundar.

 

När vi kom i land blev jag hungrig.
Hundar behöver mat.

 

Sedan cyklade vi ända till kyrkan. Jobbigt.
Vaddå inte för mig? Jag åkte minsann
hela vägen. Fort också.

 

Det var fint i kyrkan.

 

Mycket fint jesusgrejs.

 

Vi kunde se ända till Danmark.

 

De hade en hamn också. Så att man
kan hämta mer hundkex.

 

Jag kände mig rätt liten uppe på
kullen.

 

Men utsikten var jättefin.

 

Här är en fin gravsten på kyrkogården.
Han var nog sjöman.

 

Här är jag klar för avfärd.

 

Det blev lite problem igen.
Hur vet de att jag ska komma?

 

Vi cyklade jättefort. Vaddå inte jag?
Jag hjälpte till iallafall.

 

Jag blev törstig av allt cyklandet.

 

Sedan blev jag hungrig, så vi åkte
till båten.

 

Här åker vi båt igen.

 

Här är ett automatcenter i Landskrona.
Nu var jag jättehungrig så vi
åkte hem.